Det är början av juni.
Den där speciella tiden på året när allt fortfarande ligger framför oss. Sommaren känns nästan oändlig. Ledigheten, de ljusa kvällarna, baden, resorna, grillkvällarna, spontana möten och lata morgnar. Ändå märker jag att det ibland smyger sig in en märklig känsla. Som om jag redan nu vill hålla fast tiden. Som om en del av mig redan oroar sig för att sommaren ska gå för fort.
Kanske känner du igen dig?
Vi längtar efter sommaren under stora delar av året. Och när den väl kommer vill vi hinna njuta av varje sekund. Vi vill ta igen allt vi inte hunnit, orkat eller kunnat under hösten, vintern och våren. Plötsligt blir även det som ska vara kravlöst något vi ska prestera.
Vi ska njuta ordentligt.
Vi ska vara närvarande.
Vi ska skapa minnen.
Vi ska ta vara på tiden.
Och mitt i allt detta riskerar vi att missa det som faktiskt händer just nu. Jag tror att det är här frågan om att säga ja till sig själv kommer in. För att säga ja till sig själv handlar inte alltid om att göra mer. Ibland handlar det om att göra mindre.
- Att säga ja till en lugn morgon istället för ännu en aktivitet.
- Att säga ja till vila när kroppen ber om återhämtning.
- Att säga ja till att sitta kvar en stund i solen utan att känna att man borde göra något mer produktivt.
- Att säga ja till det som verkligen är viktigt.
- För mig handlar det ofta om att stanna upp och fråga mig själv:
Vad behöver jag just nu? Inte nästa vecka. Inte när semestern börjar. Inte när allt är klart.
Utan just nu.
Ofta är svaret mycket enklare än jag först tror.
En promenad. Ett dopp i poolen. En stund med min anteckningsbok. Ett samtal med någon jag tycker om. Några minuter i tystnad. En stund i ateljén. En kaffe i solen.
Det är så lätt att tro att livet finns någon annanstans. I nästa vecka, nästa semester eller nästa mål vi ska uppnå.
Men livet händer här.
I den här stunden.
I början av juni.
I fågelsången utanför fönstret.
I kaffekoppen som fortfarande är varm.
I vinden mot huden.
Kanske är det just detta som är att säga ja till sig själv. Att inte hela tiden jaga efter nästa upplevelse. Att inte försöka fånga sommaren. Utan att våga vara mitt i den. En stund i taget.Och lita på att det räcker.
Att säga ja till sig själv kan vara att säga:
- Ja till vila utan att förtjäna den först.
- Ja till att njuta utan dåligt samvete.
- Ja till sina behov.
- Ja till sina gränser.
- Ja till det enkla.
- Ja till att livet inte behöver vara perfekt för att vara vackert.
Kanske handlar det inte om att få sommaren att stanna kvar längre. Kanske handlar det om att vara så närvarande att vi faktiskt är där medan den pågår. Att säga ja till livet precis som det visar sig idag.
Inte när allt är klart.
Inte när allt känns perfekt.
Utan här.
Nu.
I början av juni, med allt det vackra fortfarande framför oss.
Jag önskar dig en fin juni med kärlek och värme!
Ulrica🦋