Varför är det så många av oss som känner att vi måste prestera för att vara värdefulla?
Att vi behöver vara duktiga, effektiva, starka, positiva och ständigt utvecklas för att känna att vi duger.
Och varför är det ofta vår egen röst som är allra hårdast?
Många av oss bär på en stark inre självkritik. En röst som jämför, pressar och ifrågasätter. Som säger att vi borde göra mer, vara mer eller klara mer. Ofta kommer den rösten ur en längtan efter att bli accepterade, älskade eller känna oss trygga. Egots röst försöker egentligen skydda oss från att misslyckas, bli avvisade eller inte räcka till.
Men när vi lyssnar för mycket på den rösten tappar vi ofta kontakten med oss själva.
Vi glömmer bort att vårt värde inte sitter i våra prestationer.
Att börja möta sig själv mjukare
Det intuitiva måleriet och intuitiv yoga kan hjälpa oss att sakta bryta mönstret av att hela tiden försöka vara “duktiga”.
Här finns inget rätt eller fel.
Inget som ska presteras.
Inget som behöver bli perfekt.
Istället får vi öva på att stanna upp. Att lyssna inåt. Att vara närvarande med det som faktiskt pågår inom oss.
När vi målar intuitivt eller rör kroppen mjukt och inkännande börjar vi ofta lägga märke till våra tankar, känslor och kroppens förnimmelser på ett nytt sätt. Vi blir nyfikna istället för dömande.
Hur känns det i mig just nu?
Vad behöver jag?
Vad försöker min kropp berätta?
Vad längtar mitt hjärta efter?
Det handlar inte om att förändra sig själv så snabbt som möjligt.
Det handlar om att börja möta sig själv med mer omsorg.
Att våga lyssna till hjärtats röst
Inom oss finns många röster:
Den kritiska rösten.
Den rädda rösten.
Den kontrollerande rösten.
Men också hjärtats röst.
Den stilla, sanna rösten som inte kräver att vi ska prestera för att vara värdefulla. Den som påminner oss om att vi redan är tillräckliga.
När vi blir medvetna om egots röst kan vi börja välja annorlunda. Inte genom kamp eller prestation utan genom medvetenhet och kärlek.
Vi kan börja fråga oss själva:
Vad händer om jag inte behöver vara perfekt?
Vad händer om jag får vila?
Vad händer om jag får ta min egen tid?
Tillit till processen
En viktig del av läkningen handlar också om acceptans.
Att acceptera det som är.
Det vi inte kan förändra.
Det som gör ont.
Det som känns svårt.
Och samtidigt börja utforska det vi faktiskt kan förändra med kärlek, tålamod och tillit till processen.
Vi behöver inte forcera vår utveckling.
Vi behöver inte skynda oss att “bli bättre”.
Ibland är det mest läkande vi kan göra att vänta in oss själva. Att ge oss själva samma mjukhet och förståelse som vi så ofta ger till andra.
Kanske är självsnällhet inte något vi måste lära oss från början.
Kanske är det något vi långsamt får återvända till.
Så min kärleksfulla uppmuntran denna fredag är att återvänd hem till dig själv, till ditt hjärta och den självsnällheten som redan finns inom dig.
Med kärlek och värme
Ulrica🦋
